Ta chansen!
Undrar just hur många procent av jordens befolkning som verkligen lever det liv de en gång drömde om när de var unga, naiva och fulla av livsglädje? Jag ska inte ens försöka mig på att räkna ut detta. Men jag är säker på att det inte många...
Alla har vi våra olika drömmar om hur livet skulle se ut när man blev vuxen. Jag ville bli skådespelare eller fotbollsproffs när jag var yngre. Latheten gjorde att jag aldrig gjorde nåt åt skådespeleriet och ett skadat knä (och spriten) satte krokben för min fotbollskarriär. Talang? Jaha, behöver man det också?
Att jobba har aldrig legat mig varmt om hjärtat men tyvärr så är det en ganska stor del av vuxenlivet. Kan man inte få pengar på annat sätt så är man tvungen till att jobba. När man var liten så fattade man inte pengarnas värde. Fick man en tia i veckopeng så var man pojken med guldbyxorna i sju dagar...
Med vuxenlivet så kom även utgifter och ansvar. Ansvar har aldrig varit min grej, även om jag oftast tar stort ansvar för saker som jag invovlerar mig i. Inte för att jag tycker om det, utan mer för att jag känner mig tvungen.
Men att klaga alltför mycket på utgifter är dumt. Gränsen för sina utgifter sätter man själv. Man behöver inte ha 100 kanaler hemma på TV:n, även om det är underhållande och utökar alternativen en regnig måndagskväll efter jobbet. Man behöver inte ha det snabbaste internet. Man behöver inte ha internet alls. Det finns datorer att låna på biblioteket... Bilen? Den behövs absolut inte, det finns bra kollektivtrafik att utnyttja. Även om den i min mening borde vara gratis. Men det är skönt att ha bil, det inger en viss känsla av frihet. Man behöver inte köpa de dyraste sakerna, de populäraste märkena eller den senaste tekniken. Varför gör vi då det? Jag kan bara tala för mig själv. När man väl får pengar är det alltid kul att spendera dem. Det gäller att passa på att köpa det man vill ha när man väl har råd.
Men samtidigt, det är absolut inte nödvändigt. Man skulle kunna spara undan så himla mycket pengar om man bara valde att leva lite enklare. Jag önskar att jag hade sparat undan mer pengar än vad man hitills har gjort. Helst av allt så skulle jag vilja ha så pass mycket pengar att jag slapp arbeta, lämna detta land för varmare breddgrader för ett lugnare liv utan stress, press och prestationsångest.
Tänk att bo i en bungalow på någon strand, vakna av havets vågor och börja dagen med att lägga sig i hängmattan med en bra bok i nävarna... Strunta i vad klockan är och bara njuta av livet.
Egentligen handlar det bara om att ta tag i sina drömmar och förverkliga dem. Varför gör inte folk det då? Många blir, även jag själv, bekväma av sig och lindar in sig i en falsk trygghet. Har man ett jobb där man varje månad får en viss summa pengar och lever ganska bra på det så blir man bekväm och nöjer sig med det livet. Man vågar inte riktigt släppa taget om denna trygghet som pengar tycks ge.
Undrar just hur många procent av jordens befolkning som tänker tillbaka på sina liv och ångrar att de aldrig tog chansen...
Alla har vi våra olika drömmar om hur livet skulle se ut när man blev vuxen. Jag ville bli skådespelare eller fotbollsproffs när jag var yngre. Latheten gjorde att jag aldrig gjorde nåt åt skådespeleriet och ett skadat knä (och spriten) satte krokben för min fotbollskarriär. Talang? Jaha, behöver man det också?
Att jobba har aldrig legat mig varmt om hjärtat men tyvärr så är det en ganska stor del av vuxenlivet. Kan man inte få pengar på annat sätt så är man tvungen till att jobba. När man var liten så fattade man inte pengarnas värde. Fick man en tia i veckopeng så var man pojken med guldbyxorna i sju dagar...
Med vuxenlivet så kom även utgifter och ansvar. Ansvar har aldrig varit min grej, även om jag oftast tar stort ansvar för saker som jag invovlerar mig i. Inte för att jag tycker om det, utan mer för att jag känner mig tvungen.
Men att klaga alltför mycket på utgifter är dumt. Gränsen för sina utgifter sätter man själv. Man behöver inte ha 100 kanaler hemma på TV:n, även om det är underhållande och utökar alternativen en regnig måndagskväll efter jobbet. Man behöver inte ha det snabbaste internet. Man behöver inte ha internet alls. Det finns datorer att låna på biblioteket... Bilen? Den behövs absolut inte, det finns bra kollektivtrafik att utnyttja. Även om den i min mening borde vara gratis. Men det är skönt att ha bil, det inger en viss känsla av frihet. Man behöver inte köpa de dyraste sakerna, de populäraste märkena eller den senaste tekniken. Varför gör vi då det? Jag kan bara tala för mig själv. När man väl får pengar är det alltid kul att spendera dem. Det gäller att passa på att köpa det man vill ha när man väl har råd.
Men samtidigt, det är absolut inte nödvändigt. Man skulle kunna spara undan så himla mycket pengar om man bara valde att leva lite enklare. Jag önskar att jag hade sparat undan mer pengar än vad man hitills har gjort. Helst av allt så skulle jag vilja ha så pass mycket pengar att jag slapp arbeta, lämna detta land för varmare breddgrader för ett lugnare liv utan stress, press och prestationsångest.
Tänk att bo i en bungalow på någon strand, vakna av havets vågor och börja dagen med att lägga sig i hängmattan med en bra bok i nävarna... Strunta i vad klockan är och bara njuta av livet.
Egentligen handlar det bara om att ta tag i sina drömmar och förverkliga dem. Varför gör inte folk det då? Många blir, även jag själv, bekväma av sig och lindar in sig i en falsk trygghet. Har man ett jobb där man varje månad får en viss summa pengar och lever ganska bra på det så blir man bekväm och nöjer sig med det livet. Man vågar inte riktigt släppa taget om denna trygghet som pengar tycks ge.
Undrar just hur många procent av jordens befolkning som tänker tillbaka på sina liv och ångrar att de aldrig tog chansen...
Kommentarer
Postat av: Marko
Ska inte du och jag ta chansen och bli manusförfattaren som vi snackade om förut;)
Trackback